You don't know what you've got until you missing it alot.

Det här har ju alltid varit våran vardag eller hur. Men det gör mycket ondare nu. Kanske för att jag är äldre? Men jag klarar inte av att höra att du har ont och får massa morfin, att inte kommer att kunna ta på dig en tröja för någon dum jävla ställning. Jag tycker allt är så jävla orättvist att du ska få kämpa så jävla hårt för att få ha en vardag som alla andra. Att du aldrig ska få kunna göra vissa saker. Hade jag kunnat hade jag inte tvekat en sekund med att ge allt jag har till dig.
Kom hem nu jag saknar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0