I gave you all of me

Ibland önskar jag att jag aldrig hade träffat dig. Samtidigt är du anledningen till varför mycket av mitt liv varit något speciellt. Men nu när du är borta så uppkommer så många stunder som jag kommit på att jag hade velat dela med dig. Du var den enda som förstod en viss situation i mitt liv just nu. Å andra sidan är det mycket som du aldrig förstod. Du trodde kanske att du var den som bar det tyngsta lasset jämt. Men jag tror inte du någonsin förstod vilket lass jag drog. Jag drog det lasset 24 timmar om dygnet. Jag sov med det lasset. Du sa alltid att du förstod hur jag mådde, och att du stöttade mig. Men jag vet att du bakom min rygg trodde att jag tvivlade varje dag. Något som idag är bekräftat. I det fallet var du egoistiskt. Du gav egoism ett nytt ansikte helt enkelt. Idag är det drygt 3 månader sedan du gjorde ett ödestiget val och avslutade ett kapitel. Jag kan känna mig oerhört lättad ibland att du inte längre finns i min vardag. Idag kan jag andas lite lättare. Ibland har jag lust att köra en knytnäve genom väggen för att du just stack. Och jag har lust att köra en knytnäve i ansiktet på den jävla mansgrisen som fick dig att tappa förståndet. Idag har jag förstått att det var jag som var starkare än dig, för jag vågade tycka som jag ville och det gjorde inte du. Du kände rädsla för att prata med dina egna vänner, fast det var du som var orsaken till att allting rasade. Och jag hade alltid förståelse, satte folks välmående i första rummet. Det du visade var att du kunde gå över lik för vissa grejer, oavsett vad det kostade. Nu har jag äntligen fått detta till några slags ord, och du kommer aldrig att läsa detta. Men det är för mig egentligen helt ovesänligt. Det viktigaste i livet var du, i alla fall enligt dig, men det var väl bara det som räknades. Idag brände jag årslöftena. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0